Författaren analyserar i denna bok sambandet mellan språket, handlandet och kunskapen. Han finner att språket är det mest sociala uttrycket för människans väsen. Genom språket har hon upphöjt sig från naturtill kulturvarelse, skapat nationer och religioner, filosofi och teknologi, konst och vetenskap, som i förbindelse med normer, regler och värden bildar en livsvärld i vilken härskar av naturen oberoende lagbundenhet.

I sin analys av kulturen finner författaren att det finns två grundläggande kommunikationssystem, genom vilka människan tillfredsställer sina behov, uttrycker sina känslor och strukturerar varat, sin vilja och sitt vetande. Det första är språksystemet, där vi kommunicerar genom ord, tecken och symboliska former. Det andra är penningsystemet, där vi kommunicerar genom varor, pengar och tjänster. I sin analys av industrisamhällen finner författaren att dessa är grundade på ett teknokratiskt kunskapsideal och historiskt betingade, symboliska former, vilkas element och struktur närmare analyseras. Författaren utvecklar i boken gradvis en ny helhetsteori, som han kallar för ”kunskapsontologi” och som vill undgå den splittring av livsvärlden och kunskapen som sedan industrialismens genombrott har skett. Han diskuterar språkets uppkomst, funktion och utveckling; hur det påverkar vår verklighetsuppfattning, strukturerar tänkandet och influerar handlandet.